beginning of something wonderful - 6

(100 ) Likes | Tumblr
 
På kvällen, när vi skulle sova, det var då jag verkligheten slet i mig. Mardrömmarna om vad han gjort mot mig under hela min uppväxt. Det gjorde ont i mig, ont i hela min kropp. Jag hade fortfarande blåmärken på min mage från den senaste gången han vart på mig. Han var alltid hårdhänt, jag kunde fortfarande inte förstå hur någon kunde göra så mot en, ens egna far. Tårarna pressade sig fram när jag låg där i sängen, jag kunde höra Chris tunga andetag, han sov, liksom alla andra utom jag. Jag kollade klockan, 03.24. Jag tände mobilens ficklampa och började rota i min väska till jag fann det jag sökte efter, den svarta boken. Försiktigt smög jag in i badrummet, smyga var något jag hade blivit väldigt bra på under åren. 
Jag öppnade boken och började skriva. 
Jag trodde jag skulle kunna fly, fly från honom. Att jag skulle kunna släppa honom och aldrig mer tänka på det, slippa gå runt och vara rädd. Han var fortfarande efter mig, jag skulle aldrig bli vi från honom. När jag väl skulle komma hem igen skulle verkligheten komma ikapp mig. Allt skulle gå tillbaka som det var innan, våldtäkterna och misshandlet skulle fortsätta. Kanske var det dumt att åka iväg? Kanske skulle han vara ännu värre när jag kom hem. Det var han alltid när jag varit borta ett tag, en gång hade jag varit borta i två dagar och när jag kom hem var han värre än någonsin. Han sa att han hade saknat mig också våldtog han mig, 3 gånger den natten. Jag minns att det var blod på lakanen. Jag vägrade att gråta över honom, jag skulle aldrig visa hur mycket han bröt ner mig. Det är hemskt att säga såhär, men jag önskar att han dog. Att min egna far kunde dö.
 
Jag sov inte mycket den natten, jag kunde inte sova, så fort jag slöt ögonen dök bilderna upp i mitt huvud på hans äckliga ansikte och den hemska andedräkten. Jag tog på mig ett grått linne och ett par shorts och sedan gick vi alla ner för att äta frukost. Alla var helt slut, utom jag som mest var övertrött och därför uppe i varv. 
När vi satt där och åt frukost kom även Justin ner, han tog en tallrik och lassade på massor utav mat och sedan såg jag hur han kollade runt för att hitta en plats att sätta sig på. 
Jag sänkte blicken, inte här inte här, bad jag. Men såklart styrde han stegen mot vårat bort.
"morron" sa han och gäspade. "gomorron" svarade alla utom jag i kör. Jag petade i min frukost, jag var stel i hans omgivning, som att jag inte vågade visa hur jag var för att jag var rädd att bli hemskickad. Som att han skulle lista ut min riktigt ålder bara han tittade på mig. "trött eller?" sa han och tittade menande på mig. Jag nickade och log snabbt innan jag stoppade in en melonbit i munnen. 
"vad är schemat idag?" frågade Kendall. "först nu är det morgonträning och efter det kan man göra lite som man vill, tänkte att vi kanske skulle dra med hela gänget till stranden och ha lite fest där så alla lär känna varandra?" sa han och log. Kendall nickade gillande. 
 
Morgonträningen gick riktigt bra, jag satte alla stegen och älskade hur musiken tog över min kropp. "Bra jobbat allihopa" ropade Justin och apploderade. Alla var riktigt taggade på denhär resan, alla ville visa vad man gick för. Bilarna var parkerade där ute som skulle ta oss hem. Jag var sist ut igen och när jag kom ut var det bara en bil som var kvar och jag visste att det var Justins privata bil. Jag kliade mig frustrerat i huvudet, skulle jag behöva gå hela vägen tillbaka till hotellet. "missade du bilarna?" ropade justin, jag nickade och log snett, "du kan åka med mig!" "schysst" sa jag och hoppade in i fram sätet. Jag drog upp min väska och började leta efter mina solglasögon, såklart var jag tvungen att riva upp massa kläder för att dom låg längst ner. Precis då var vi framme vid hotellet så jag knökade snabbt ner kläderna i väskan igen. "Tack för skjutsen" sa jag till Justin som bara log, "ses senare vid stranden" sa han medans jag nickade och hoppade ut ur bilen och skyndade mig in i hotellet. 
 
Justins perspektiv

Hon var väldigt söt Katy, och duktig på att dansa. Men det var något med henne, hon var stel och inte alls pratglad. Men inte blyg utan bara som att hon döljde något. Hon hoppade ut ur bilen och jag körde vidare för att parkera bilen. Precis när jag skulle gå ut såg jag något på sätet bredvid mig, en svart bok. Den måste ha trillat ut ur Katys väska. Jag öppnade den och började bläddra, kanske borde jag inte läsa? Kanske var det privat? Min nyfikenhet tog över och jag började läsa och jag ångrade det genast. 
Pappa kom hem inatt, han hade varit ute med sina såkallade vänner och hela han stank av sprit när han kom in i mitt rum. Han tände lampan och drog av mig mitt täcke. Redan då visste jag vad som skulle hända men jag hade bara legat där helt stilla och bett till gudarna att han skulle gå. Först slog han mig, hårt i ansiktet och över hela kroppen. Han sa att jag hade gjort honom arg, att jag inte förtjänade att leva, att det var mitt fel att mamma hade lämnat honom. Att det var jag som borde ha dött istället för henne, han hade spottat på mig och sedan hade han våldtagit mig. Hårt men inte så länge, sedan hade han lämnat mig där. Blodig och ont över hela kroppen. Det var inte första gången, det var inte ofta han våldtog mig, oftast var det slag. Men när han var på riktigt dåligt humör så kom det andra också, som att han ville göra mitt liv ännu sämre. 
 
Jag bara satt där med boken i handen, helt chockad. Visste inte vad jag skulle göra, jag la ner boken i väskan medans jag skyndade mig in på mitt hotellrum. 

beginning of something wonderful - 5

Outfit on point.
 
Vi åkte direkt till hotellet vi skulle bo på och där fick vi reda på vilka vi skulle sova med. 
"Chris Williams, Ryan Brown, Kendall Smith och Katy Johnson, rum 558" till min besvikelse fick jag tyvärr inte sova ensam, även fast jag visste att vi skulle sova 4 och 4. Mest var jag glad över att jag slapp att bo med 3 tjejer, då hade jag gått i taket. Tjejer gillade inte mig, jag var inte personen som hade 50 tjejkompisar, jag hade Em och det var jag nöjd med för hon var den enda som förstod mig. 
Alla fick varsitt rumskort och vi stod under tystnad i hissen, riktigt pinsamt för att vara ärlig. Kendall var först in i rummet och hon kastade sig över den första dubbelsängen hon kunde se. Det var ett stort rum med två dubbelsängar i, en toalett med dusch och en balkong, Amen tänkte jag för balkongen.
"Sover vi tjej och tjej och kille och kille eller?" frågade Kendall och log mot Ryan. Ryan skakade på huvudet, "jag tänker sova bredvid dig" sa han och log busigt mot Kendall som började fnissa hysteriskt. 
Jag ryckte på axlarna och ställde ner min väska vid den andra dubbelsängen, "antar att du får dras med mig då" sa Chris och skrattade. Jag log stelt mot honom medans jag jag började rota i min väska efter mina cigg. "ska du ha en?" frågade jag mot Chris, han tvekade men nickade sedan och vi gick tillsammans ut på balkongen. 
"Feströker egentligen bara, men vafan idag är ett undantag" sa han och skrattade åt sig själv. Jag log ännu än gång mot honom. 
 
Första träningen skulle vara redan idag, jag behöll linnet jag hade på mig men bytte shortsen mot ett par joggingbyxor. Kendall, som jag trodde skulle vara värsta snobben förvånade mig när hon kom i likadan outfit som mig. Hennes mörka hår var uppsatt i en toffs precis som mitt. 
"Ni är så lika så ner ser ut som systrar" sa Chris och stirrade chockat på oss. Jag fnös åt honom medans Kendall bara skrattade. 
Jag tog min väska och vi alla steg ut ur rummet och tog hissen ner där vi skulle samlas. 
 
Det var en stor lokal där vi skulle dansa, jag stog ganska långt fram bredvid Kendall och Chris. 
"Välkomna till första träningen, mitt namn är Alex och jag ska sätta ihop ett program" Plötsligt drog alla efter andan, in kom en kille keps och solglasögon. Han log stort och vinkade till alla. 
" och till vår hjälp har vi såklart Justin som ni flesta säkert vet, det är ju hans musikvideo". Så Em hade rätt, det var Justin Biebers musikvideo trots allt. Jag kunde inte vara mer ointresserad, jag var här för att dansa.
 
Efter träningen stog alla framme vid Justin och pratade med honom, jag däremot stretchade och packade min väska. "katy kommer du?" hörde jag Kendall ropa. Jag svarade att dom kunde gå i förväg.
Dom flesta började gå och jag gick längst bak av gruppen. Precis då kom Justin fram till mig.
"Dig har jag inte hälsat på" sa han och log. Jag flinade mot honom, "justin" hälsade han och sträckte fram sin hand. "Katy" svarade jag och skakade den. Ville inte vara otrevlig mot honom, då kanske man blir utkickad och det skulle vara det värsta som kunde hända.
"du dansar sjukt bra, kunde se att du stack ut från dom andra" sa han medans vi gick lite bakom dom andra. Jag skrattade till och tackade. "Kul att träffas iallafall, vi lär ju se mer av varandra" sa han och log medans han stannade och väntade in Alex. Jag skyndade mig fram till Chris istället för att slippa gå själv. 
"fick du lite fina komplimanger nu eller?" sa han och flinade, jag puttade till honom samtidigt som jag skratta, "yeah right".

beginning of something wonderful - 4

 
 
Det andra informationsbrevet kom fort, där stog det mer information om när var och hur allt skulle gå till. Alla som hade blivit uttagna skulle mötas om exakt en vecka på flygplatsen där vi skulle åka vidare till LA. Vi skulle ha med oss packning för 3 veckor då det är under dom veckorna inspelningen kommer att ske. Jag var nervös, men också glad. Att komma bort från Londons slummgator var något jag hade drömt om länge. Att jag visserligen skulle komma tillbaka visste jag ju om, men att få försvinna, gå in i en anna värld och vara någon annan under tre veckor kändes bra. 
Jag hade försökt prata med James men varje gång hade han bara skitit i mig eller varit full. 
 
Jag umgicks så mycket jag kunde med Mel under veckan, i vanliga vall sågs vi varje dag och nu skulle vi inte se varandra på 3 veckor, jag undrade hur jag skulle överleva utan henne. 
Vi satt lutade mot en röd tegelvägg, jag drog ett djupt bloss på min cigg och blåste ut röken. Detta var sista dagen vi sågs, imorgon bitti skulle jag åka. Jag hade köpt flera paket cigg för jag visste att det skulle behövas, när jag blev nervös behövde jag dom för att lugna ner mig själv. 
 
Väckarklockan ringde klockan 6, vi skulle mötas halv 8 på flygplatsen. Allt var packat och klart, jag smög upp och tog på mig ett linne och shorts sedan smög jag ut ur rummet, i hopp om att han inte skulle vakna.
Jag kikade försiktigt in genom hans sovrumsdörr, kunde se att han låg i sängen och bredvid honom stog det flera ölburkar, förmodligen från igår. Jag smög in i köket och började göra iordning en macka till mig, skyndade mig så mycket som möjligt för att jag skulle hinna gå innan han vaknade. Han brukade sova länge men jag vet att han vaknade otroligt lätt. Precis när jag skulle ta ner ett glas så slank det ut ur min hand och landade på golvet och gick i tusen bitar. Helvete, tänkte jag. Precis då hörde jag hur han slet upp sin sovrumsdörr och precis då dök han upp i köket.
"Vad i helvete håller du på med" vrålade han och precis då kände jag hur hans hand träffade min kind. Smärtan ilade. 
"förlåt" mumlade jag och såg ner i golvet. "Bara dra härifrån, jag vill inte se dig mer, ta dina grejer och stick" Jag nickade och skyndade mig in i mitt rum, tog min resväska och alla mina saker och sprang ut till halen. Slet på mig skorna och precis när jag skulle gå kände jag hans hand mellan mina ben. "Glöm inte pengarna" viskade han hest i mitt öra. Jag svalde hårt och tryckte ner dörrhandtaget försiktigt, han stog kvar och skrattade för sig själv medans jag skyndade mig ut. Äntligen, äntligen var jag ute.
 
Väl på flygplatsen var det inte så svårt att se vart vi skulle samlas, det stog en grupp med människor där vi skulle samlas. Jag gick dit och ställde mig lite bakom alla. "Katy Johnson, är det du eller?" frågade en kvinna mig. Jag nickade och lämnade sedan mina ifyllda papper till henne. 
 
Jag gick på flygplanet och letade efter min plats, när jag väl hittade den satt det redan en kille på sätet längst in, han tittade upp när han såg att jag kom och log. 
Jag slog mig ner bredvid honom och jag såg hur han sträckte fram sin hand, "Chris" sa han och log vänligt. Jag log snabbt ett fake leende medans jag tog hans hand löst "Katy". Sedan stoppade jag snabbt in mina hörlurar i öronen och satte på högsta volym och slöt ögonen, bara resan skulle gå fort. 

hej hopp

vill ni att jag ska börja skriva igen gott folk?:)

beginning of something wonderful - 3

Jag fingrade nervöst på pappret, trodde jag skulle spy vilken sekund som helst. 
Jag hade fyllt i mitt namn, min "ålder" och det enda som saknades var hans namnunderskrift. Jag kallade honom aldrig för pappa, James hette han.. Men han var inte värd att kallas för pappa...
 
Steg hördes, han var påväg hit. Han hade vaknat från sin middagslur. Han kom ut i köket och började fylla ett glas vatten som han sedan klunkade i sig fort.
Jag harklade mig.
"James" sa jag försiktigt, han muttrade till. 
"Jag har blivit uttagen till en musikvideo som dansör.. Jag kommer tjäna pengar på detta som jag kan skicka till dig du måste bara skriva under här" sa jag och kollade försiktigt ner i bordet.
James slet åt sig pappret, läste allting nogrant. "En musikvideo säger du" sa han med sin hesa mörka röst. Jag nickade snabbt. Han flinade åt mig, tog sedan pennan och skrev under, "bäst för dig att du skickar pengarna" sa han och skickade sedan pappret tillbaka till mig.
Jag svalde och log sedan mot honom innan jag reste på mig och gick till mitt rum.
 
Jag andades ut, äntligen skulle jag få åka iväg från dethär skitstället!!
 
Klockan var runt halv tolv på kvällen, jag tog upp brevet ur väskan. Kollade glatt på det, första gången på länge som jag kände lättnad. Jag la ner brevet i postlådan sedan började jag gå tillbaka upp till våran lägenhet.
Jag ringde upp Mel, "han skrev under" sa jag glatt. "skojar du?? fyfan vad bra allt kommer bli nu" sa hon högt.
Jag skrattade i telefonen. Min mage frös till is när jag hörde att dörren till lägenheten öppnades.
Kvart i tolv, han brukade aldrig vara hemma såhär tidigt.
"Mel, jag måste gå. Ringer dig om en stund" sa jag snabbt innan jag la på. Jag satt blickstilla på sängen, hörde stegen utanför mitt rum och när min dörr öppnades kände jag den otroliga spritlukten. Han var verkligen full.
"nu ska vi ha lite kul du och jag" sluddrade han fram. Han kom fram till mig, började ta på min kropp.
Jag vred mig och vände mig men han puttade bara ner mig i sängen. La sin tunga kropp över min och började smeka mig mellen benen. Jag bet mig hårt i kinden för att inte börja gråta. Det hade varit längesen sedan sist. Den sista tiden hade han bara slått mig, jag trodde detta var över men jag hade fel.
Han knäppte upp sitt skärp och drog sedan ner sina byxor och sedan drog han ner mina små shorts och började tränga sig in. Det gjorde ont, jag fick hålla mig för att inte göra ifrån mig något ljud.
Han var hårdhänt som vanligt. Klämde med sina stora händer på min lilla kropp och jag visste att det skulle bli blåmärken imorgon. När han var klar, kysste han min kind och gick sedan ut ur mitt rum.
Det var blod på lakanet, tårar började sakta trilla ner för min kind och jag tog min bok och började skriva.
 
'Han gjorde det igen. Han våldtog mig. Min egna pappa våldtog mig igen, sin dotter. Jag har inga ord, vet inte vad jag ska ta mig till. Kommer jag verkligen kunna fly från honom, även fast jag åker iväg kommer han alltid vara med mig. Alla hemska minnen och bilder kommer hela tiden upp i min hjärna och påminner mig vad han gör med mig... Gud om du nu finns, hjälp mig!"
 
 

beginning of something wonderful - 2

"Dom söker bakgrund dansare till en musikvideo.." jag stoppade henne redan där.
"Nej Mel, jag tänker inte"
"Lyssna nu Katy, detta kan vara din livs chans! Du dansar som en gud, bättre än någon annan" 
"När är ansökningen?" suckade jag. För jag visste, när Melissa hade kommit på något gav hon sig aldrig. 
"Imorgon, be ready girl" skrattade hon innan vi la på


Jag slängde min träningsväska över axeln, tog en blick i spegeln och suckade över mina kläder. Hade ett för litet linne som bara täckte lite över halva magen och dessutom var det väldigt tight.
Mina gråa gamla joggingbyxor såg unkna ut. Jag fixade min toffs och stoppade sedan fötterna i mina vita convers och gick sedan ut och låste dörren.
Jag havsprang ner för lägenhetens trappor och ut på gatan där Mel stog och väntade. Hela hon lös.
"det kommer bli så kuul att se dig sopa banan med alla snobbar" pep hon.
Jag skrattade åt henne och sedan började vi gå mot lokalen där allt skulle ske.
 
Det var en lång kö utanför, längre än vad jag hade väntat mig. Folk stod och hoppade på ställena och var riktigt taggade.
"varför är det så många här?" frågade jag förvånat. Trodde inte det skulle vara så många för en liten musikvideo.
Mel ryckte på axlar, "det går ett ryckte om att det är Justin Biebers musikvideo" skrattade hon.
Jag flinade åt henne.
 
När det äntligen var min tur att få anmäla mig var jag så nervös att jag skakade. Kvinnan i desken log mot mig.
"Namn?"
"Katy Johnson" svarade jag nervöst. Jag hade tänkt ut mina svar nogrant.
"personnummer?"
"950602xxx" sa jag och log. Det var en lögn, jag var inte 17, jag var 15. Men man var tvungen att vara 17 för att få medverka och jag såg ut som 17 så hon gick på det.
Sedan frågade hon lite andra frågor som hon också skrev in på datorn som hur länge jag hade dansat och vilka danser jag kunde osv.
 
Sedan fick man vara i ett väntrum för att sedan bli inropad med 8 andra tjejer.
"Isabelle carlsson, emma fit, caroline andersen, Katy Johnson......"
Resten hörde jag inte, allt stoppade vid mitt namn och jag trodde jag skulle svimma vad nervös jag var. Jag tog ett djupt andetag och reste mig sedan upp och följde efter kvinnan som ropat upp mitt namn. 
Jag ställde mig bakom, 4 fram och 4 bak.
 
Man skulle dansa efter en "ledare" som stod längst fram. Hon började röra på höfterna och alla hakade på.
Det gick rätt bra, eller det kändes bra iallafall.
Jag var inne i min egna lilla värld, det blev jag alltid när jag dansade. Jag släppte allt omkring mig och fokuserade bara på mig.
"bra jobbat" ropade ledaren när vi var färdiga. Vi alla gick ut och jag tog min väska och skyndade mig ut till Mel.
"hur gick det??" Jag skrattade åt henne, det fanns ingen som var nyfiknare än henne.
"bra, det kändes riktigt bra" sa jag och skrattade. Hon kramade om mig och vi började gå mot bussen.
 
Dom närmsta dagarna var jag spänd. Kollade posten nogrant ifall brevet hade kommit hem där resultatet står.
Det var 10 stycken som skulle bli utagna.
Så 5 dagar efter provdansningen hade jag brevet i handen. Mina händer skakade medans jag försiktigt rev upp pappret och snabbt började jag läsa.
'Grattis, du har kommit med som dansare i musikvideon As long as you love me.
Mer information kommer inom en vecka.
Mvh"
Jag skrek till av lycka, kunde inte riktigt förstå det!
Skickade snabbt iväg ett sms till Mel att jag kommit med.
Men sen slog det mig, hur skulle jag förklara för honom att jag behövde åka iväg...
 
 

beginning of something wonderful - 1

Jag smög ut från lägenheten, ville inte väcka Honom. Försiktigt stängde jag dörren och vred om nyckeln.
Sedan skyndade jag mig till bussen där Melissa väntade.
Hon satt längst bak på bussen som vanligt, håret var uppsatt i en bulle och hon hade omringat ögonen med svart smink. Jag gav henne en kram och en puss på kinden och satte mig sedan ner bredvid henne.
Vi hoppade av inne i stan och började gå mot shoppingcentret. Melissa drog upp sitt ciggpaket och tog ut en cigg som hon stoppade i munnen.
"Ska du ha?" frågade hon och räckte paketet till mig. Jag drog ut en cigg, tände den och drog sedan ett djupt bloss.
"När ska vi komma bort från all denhär skiten Mel?" frågade jag och suckade. Vi satte oss ner på en bänk.
"När vi är 18 kanske" sa hon och skrattade irriterat.
 
När vi var färdiga i stan så åkte jag hem, jag var sen och jag visste att han inte skulle vara glad.
Jag öppnade dörren så försiktigt jag kunde, i hopp om att han fortfarande skulle ligga och sova. Jag kände en stark lukt utav sprit. Som jag visste så gjorde han inte det utan jag hörde hur en köksstol drogs ut i köket och arga steg kom mot hallen.
"Var har du varit?!" skrek han och smällde till mig på kinden.
"Förlåt, jag glömde av tiden" sa jag tyst, nästan ohörbart. Han fnös och puttade ut mig i köket. Jag satte på spisen och tog fram pastan och köttbullarna och började laga maten.
Han blev alltid arg om maten inte var klar när han vaknade.
 
Jag tog min tallrik med mat och skyndade in på mitt rum och stängde dörren. Jag satte mig i sängen där min katt Leo låg och sov. Jag strök hans mjuka päls och han började genast att spinna.
"Lille vän" viskade jag, "allt kommer bli bra tillslut".
 
Dagen efter vaknade jag utav att min mobil ringde som ett argt bi. Jag fick panik och kastade mig över telefonen för att han inte skulle hinna vakna. Det gjorde han inte.
"Mel, vafan väcker du mig för" röt jag argt.
"förlåt, men det är viktigt" hon lät stressad. Jag väntade ut henne och hon började förklara.
"Dom söker bakgrund dansare till en musikvideo.." jag stoppade henne redan där.
"Nej Mel, jag tänker inte"
"Lyssna nu Katy, detta kan vara din livs chans! Du dansar som en gud, bättre än någon annan" 
"När är ansökningen?" suckade jag. För jag visste, när Melissa hade kommit på något gav hon sig aldrig. 
"Imorgon, be ready girl" skrattade hon innan vi la på.

Vet att många kommer tycka att denna blir som många andra serier men i promise, it won't.
Har en grym ide till denna asså!!! :D

vad gör vi? Nu kör vi!

yesbox, bloggen kör igång igen!
& nu, HELT NYTT!!!

Välkommen till novellbloggen Sweetbiebs. Den aktiva novellen heter
Do you remember? Den handlar om en 17 årig tjej, Kimberley som flyttar tillbaka till Stratford. Ryan och Chaz känner igen henne direkt och det sista hon vill är att hon ska träffa Justin. Kommer dom mötas igen efter alla dessa år?
RSS 2.0